Levande kaniner!
Idag passade jag på att fotografera minstingarna. De föddes 31/1 och är drygt två veckor gamla. De är mjuka, runda och söta som socker!
Gallgångscoccidios.
Idag tänkte jag dela med mig av bilden jag tog på en lever som var drabbad av coccidios (hösten 2011).
Gallgångscoccidios kallas ofta felaktigt för "levercoccidios", vilket låter bra och folk förstår vad man menar, fast det är inte den rätta benämningen.
Gallgångscoccidois hittade jag på en kanin jag slaktade hösten 2011, kaninen hade inga yttre symptom på att något var fel, den slaktades pga. "platsbrist" och sedan det är ett av mina syften med att ha kaniner över 3 kg.
Jag sökte runt på nätet och hittade svar, jag insåg att behandling av alla kaniner i besättningen + sanering av burar var nödvändigt!
Sen började jakten på en veterinär som ville ta emot mig och min lever, det var inte lätt. Jag fick en stark känsla av att så snart man säger ordet "kanin" så är man inte välkommen. Det finns minst 4 olika veterinärkliniker där jag bor, alla hänvisade till Mälarkliniken i Sigtuna "där är de så duktiga på kanin".
För mig tar det 1 timme att åka till Mälarkliniken, visst, jag åker dit om det är något mystiskt jag vill utreda på mina kaniner, där en specialist är nödvändigt.
Nu stod jag med en lever i hand och ville bara ha medicin!
Till slut fick jag tjatat mig till en tid hos en lokal veterinär, det räckte inte att ta med levern dock...veterinären måste även undersöka en levande kanin "som visar symptom". Jag tog med en vuxen hona som var lite tunn över ryggen och visade upp henne och levern.
Jag fick utskrivet Bactrim till den vuxna kaninen, inget till resten av besättningen. Det skulle jag få först när SVA hade svarat på OM det var gallgångscoccidios "suck"!
Jag åkte hem med kaninen och Bactrimen (som jag tidigare använt mot luftvägsinflammation på tamråttor) och tyckte att det lät konstigt. Bactrim är mor bakterier har jag fått lära mig. Jag ringde SVA och de sa att Bactrim visst används mot coccidios.
Jag ger mig inte så lätt dock och kollade runt ytterligare och den info jag hittade var att Bactrim inte är särskilt effektivt mot coccidios och med tanke på vad det krävs av tid och arbete för att medicinera och sanera en besättning så vill man självklart ha ett effektivt preparat!
När svaren från SVA kom så var det gallgångscoccidios, jippi!
Jag bad om att få SB3 (Essbetre) som skulle vara det effektivaste mot coccidios, och som dessutom kan ges via dricksvattnet!
"Nej, det går inte! Det är bara till höns!" ...var svaret jag fick!
Happ...
Men Baycox då? Det ska också vara effektift, även fast det inte är lika enkelt att ge OCH det är flera månaders karens!
"Ja, det går bra!"
Jag fick recept, köpte en flaska, behandlade i 5 dagar, sanerade och behandlade sedan i 5 nya dagar!
I februari 2012 kunde jag slakta mina första kaniner efter karensen, inga av de jag slaktade hade förändringar på levern!
Just ja, bilden:
Levern på bilden har legat i frysen, därför har gallan "färgat av sig" lite till omgivningen.
Gallan är den svartgröna lilla "säcken" lite ovanför mitten på levern.
Längst ner på bilden ser ni själva coccidierna, det är vita kapslar med parasiter inuti. Det finns ett antal i varje, hur många minns jag tyvärr inte.
Gallgångscoccidios drabbar oftast kaninungar, ungdjur eller kaniner med dåligt immunförsvar värst! En frisk, stark kanin kan ha gallgångscoccidios utan att det syns!
En vuxen hona kan ha det utan att det syns, fast hon kan föra över det på sina ungar...som då får dålig tillväxt från ungefär 4 veckor.
Det finns mycket mer att säga om coccidios, det här är bara en av alla olika varianter...fast jag tror det är den vanligaste. Det finns många flera som sagt, tarmcoccidios är en av dem. Den är mycket mer aggressiv och brukar kunna ta död på många djur innan man hittar problemet och sätter in rätt behandling!
Tråkigt slut på veckan!
I onsdags märktes alla rexungar födda i november. Samtidigt passade jag på att klippa klor och de vägdes och könssorterades.
Jag hade även en tanke om bettfelskontroll, fast det glömde jag bort...
Att en av hanarna vägde 1,4 kg och syskonen vägde 1,6-1,9 tänkte jag inte över, tyckte flera verkade lite tunna och bestämde mig för avmaskning!
Igår kom en som skulle köpa kaniner, ett par mellerudskaniner och en rexhona...född i november.
Innan köparen fick med sig kaninerna berättade jag om mina misstankar om mask och om rexhonan fortfarande var intressant så ville jag skicka med maskmedel. Så blev det, köparen tog med sig 3 kaniner och en "tub" Flubenol.
Idag, efter jobbet, avmaskade jag allihopa. Då upptäckte jag att en av rexhanarna, kullbror till honan som såldes, hade en hård knöl på undersidan av käken. Den satt fast, fast när jag kände på den så lät det nästan som tandgnissel. Då kom jag på det, att jag glömt att kolla tänderna!
Jag öppnade munnen på den lilla stackaren (den blå hanen som vägde 1,4 kg) och upptäckte det här:
Jag blev chockad och ledsen, så besviken på mig själv...att jag inte upptäckt det tidigare. Att kaninen fått lida för mitt misstag, att jag sålt en kanin ur kullen innan jag kollat igenom alla ordentligt!
Det kom självklart många andra tankar, om bettfel i generna, vad det kommer betyda i framtiden, att det finns ett par köpare som måste informeras (som köpt halvsyskon till den drabbade kaninen). Fast det viktigaste var självklart att avsluta lidandet för kaninen på bilden, det hoppas jag läsarna förstår!
Jag kontaktade självklart hon som köpt en kullsyster, hon får pengarna tillbaks och ska fundera på om hon vill lämna tillbaks kaninen eller ha kvar den..
Just nu känns det väldigt trist, jag kommer inte göra så mycket mer med det här idag dock...jag har helgen framför mig.
Skomakarlåda, söndagsmiddag som heter duga!
Efter dagens kaninslakt tog jag upp ett par levrar från frysen så det skulle bli mat till hela familjen.
4 kaninlevrar, 4 njurar och två hjärtan.
Allt skars upp i lagom bitar och stektes i smör:
Sedan blandade jag i lite stekt lök och bacon:
Sedan lite gött mos och hericotes vertes, tadaa:
Det smakade gott, kändes nyttigt och "hemlagat" (även fast potatis, lök och bacon tyvärr inte kom från den egna "gården") och det blev tillräckligt med mat även till en lunchlåda!
Söndagsslakt.
En av mina fina, unga hanar började uppvisa ett ganska tråkigt temperament i slutet på januari.
Förra helgen hoppade han på äldsta dottern två gånger när hon skulle ge honom mat.
Jag tog det tråkiga beslutet att slakta honom, här finns inte plats för kaniner med dåligt temperament, även fast de är aldrig så snygga!
Jag slaktade honom idag, och samtidigt hans syster som jag varit osäker på om jag skulle spara eller inte. Hon har inte haft ett dåligt temperament men hon har varit rätt osocial och hållit sig längst bak i buren, även fast hon fötts här hemma och jag hållit på med kullen rätt mycket från de började komma ur boet.
Slakta gör jag utomhus och idag var det helt ok temperatur, mellan 4-5 minus och inga problem med varken flugor eller andra kryp!
De var inte så stora, fast det blev 3 kg. totalt. och 2 fina skinn att lägga i frysen!
Sista avsnitt av första säsongen av Skinnberedning för nybörjare!
Igår morse mjölade jag mina skinn på nytt, med kornmjöl (som jag bloggade om igår).
De fick ligga och "mjöla sig" hela dagen.
I lagom tid till Melodifestivalen, eller "Mello" som det tydligen kallas numera, borstade jag av mjölet. Skinnen var fortfarande ganska fuktiga fast jag kände att jag hellre påbörjar mjukgöringen lite för tidigt än lite för sent.
Skinnen ser inte mycket ut för världen efter att man borstat av mjölet:
Fast efter att man dragit i dem ett tag, och lyssnat till div. mindre bra "Schlagers", så blir de helt magiskt förvandlade. Vita, vackra och mjuka:
Efter att jag dragit i skinnen så de var vita och fina överallt så penslade jag på en mix av matolja, vatten, äggula och såpa. Sedan fick skinnen ligga och vila sig ett tag så de fick dra åt sig allt det goda. Sen var det bara att fortsätta dra, gnugga och tugga (som eskimåerna). Nej, tugga gjorde jag faktiskt inte, fast fingrarna känns lite trötta idag om jag säger så!
Skinnen är fortfarande lite fuktiga så jag har dragit lite i dem även nu på morgonen..
Nu har jag bara fotograferat köttsidan, det finns en till sida på skinnen, pälssidan. Den mjuka, gosiga sidan, den ska vi inte glömma bort:
Skinnet på bilden är från en Lilla Tysk Vädur, viltgrå.
Fel och strul och...
...nu har jag börjat om!
I onsdags mjölade jag in mina 4 skinn!
Problemet var dock att jag glömt bort att KORNMJÖL var det optimala för att få mjuka, fina skinn!
Jag hade för mig att det stod något om vetemjöl fast när jag dubbelkollade såg jag att det stod att vetemjöl ger vitare skinn, fast hårda!
Vem vill ha hårda skinn?
Kornmjöl fanns inte hemma. Vetemjöl fanns det gott om. Jag chansade och körde med ekologiskt rågmjöl!
Nästa problem: Jag jobbar!
När skinnen hade torkat precis lagom och var klara för mjukgöring, då var jag på jobbet och skottade snö!
När jag kom hem torsdag kväll var skinnen hårdare än.....något väldigt hårt!
Jag funderade på om jag skulle borsta av mjölet och bara trycka ner skinnen i alunbad 2 igen.
Fast sen kom jag på att kursledaren på skinnkursen lovat "supprt hela dygnet"!
Jag letade fram nr. och ringde.
Nej, de behövde inte bada på nytt, det skulle räcka med att badda/spreja med alunvatten, "fast det kan vara tidkrävande, man kan få hålla på ett tag". Jag testade med ett skinn. Jag baddade med svamp, 2 gånger under kvällen. Fast det vart inte mycket skillnad.
Sen var det det där med mjölet, att jag använt fel.
Hmm...
Igår åkte jag till Coop och köpte ekologiskt KORNMJÖL!
Och efter en ny dag med snöskottning borstade jag av all felaktigt mjöl och tryckte ner skinnen i alunbad två, omgång 2!
Där har de nu legat hela natten och har precis fått en morgondusch + centrifugering!
Nu ska jag mjöla om och mjöla rätt!
Och till nästa gång har jag lärt mig att jag måste börja procerduren på rätt dag, så skinnen är lagom torra för mjukgöring en dag jag är ledig!
Har du starka fingrar, tålamod och tycker om att prata kanin?
Bild nr. 1 visar ett av skinnen efter att det plockats ur alunbad 1.
Vätskan har vridits ur och det är dags att dra av hinnan!
Bild nr. 2 visar samma skinn, fast med mer än halva hinnan avdragen.
Bild nr. 3 visar skinnet efter att hela hinnan avdragen och skinnet skrapats. 
Äldsta dottern drog av hinnan på dvärgvädursskinnet. Cool tjej som bereder skinn från egenuppfödd kanin!
Nu ligger skinnen i alunbad 2, nästa steg är inte lika jobbigt och tidkrävande. Hur. vad och varför får ni läsa om i ett senare inlägg!
Efter att jag köpt alun sa min kollega: "Och nu ska du uppdatera bloggen!?"..
...och jag tänkte: "Vilken blogg?"
Sen fortsatte jag och jobba.
Tankarna om alun och blogg fortsatte snurra, varför inte börja blogga om alungarvning av kaninskinn?
Om uppfödning av kaniner som används till allt mellan himmel och jord?
Många frågar om kaninslakt, om hur man tar till vara skinnen och andra saker som jag råkar veta lite om.
Jag skrev lite, jag känner mig ganska ny på det här.
Slaktade min första kanin sommaren 2011 och beredde mina första skinn november 2011.
Fast det lilla jag kan delar jag gärna med mig av. Tillsammans kan vi lära oss mer!
Just nu ligger 4 skinn (3 st. viltgrå lilla tysk vädur och 1 st. viltblå dvärgvädur) i sitt första alunbad, efter att de tinats upp i saltvatten och skrapats fria från fett och ev. annat som inte bör finnas kvar innan första badet.
