Efter att jag köpt alun sa min kollega: "Och nu ska du uppdatera bloggen!?"..
...och jag tänkte: "Vilken blogg?"
Sen fortsatte jag och jobba.
Tankarna om alun och blogg fortsatte snurra, varför inte börja blogga om alungarvning av kaninskinn?
Om uppfödning av kaniner som används till allt mellan himmel och jord?
Många frågar om kaninslakt, om hur man tar till vara skinnen och andra saker som jag råkar veta lite om.
Jag skrev lite, jag känner mig ganska ny på det här.
Slaktade min första kanin sommaren 2011 och beredde mina första skinn november 2011.
Fast det lilla jag kan delar jag gärna med mig av. Tillsammans kan vi lära oss mer!
Just nu ligger 4 skinn (3 st. viltgrå lilla tysk vädur och 1 st. viltblå dvärgvädur) i sitt första alunbad, efter att de tinats upp i saltvatten och skrapats fria från fett och ev. annat som inte bör finnas kvar innan första badet.
Kommentarer
Svar:
Vad kul! Hoppas jag kan bidra med något!
kanintant.blogg.se
Svar:
Jag med! Nu gick det inte riktigt som planerat, fast det kan du läsa om i dagens inlägg ;-)
kanintant.blogg.se
Svar:
Fördelen med att ha många kaniner är att de kan ligga i frysen ett tag, tills man inte riktigt vet vem som är vem!
kanintant.blogg.se
Svar:
Det går säkert bra att ta skinnet av en kanin som dött, OM du hittar den innan den blivit likstel!
kanintant.blogg.se
Svar:
Ha ha, det hoppas jag att det blir :-)
kanintant.blogg.se
Svar:
Jättekul att du kommer följa bloggen! Tyvärr känns det inte riktigt rätt att lägga ut alla detaljer och recept eftersom jag fick recept på en kurs. Det känns som att kursledarna har lite "copyright" på kursmatrialet, inkl. receptet. Däremot finns det rätt många recept och googlar du "Alungarvning" e.l. borde du få upp en hel del. Hoppas det är ok :-)
kanintant.blogg.se
Svar:
Förlåt att jag inte svarat tidigare! Hur går det för dig och dina kaniner?Här är det full fart med växande antal kaniner ;-)
Jag lärde mig att slakta kanin av min "kaninguru", en äldre man som fött upp kaniner sedan 70-talet. Det är fortfarande ganska svårt känslomässigt ibland, jag brukar ta lite tid på mig att förbereda mig mentalt. Jag har inte kaniner som hobby för att jag tycker om att "slå ihjäl" dom...
Fast med dagens djurindustri känns det bra att kunna äta egenuppfödda djur, som i mina ögon haft ett bra liv utan stress och vanvård!
Slaktkurs i ordets rätta mening finns just nu INTE, sedan Jordbruksverket satt stopp för den som fanns. De hävdar tydligen att kaniner som används till undervisning måste vara uppfödda "för ändamålet", en "vanlig" kanin duger tydligen inte!? Jättetråkigt! Hoppas de sätter fart så man får gå en "riktig" kurs, godkänd av JBV!
Skinnkursen gick jag genom Föreningen Gotlandskaninen, en fantastisk förening!
Kursledaren heter Barbro Nordström (www.dockeslatt.se)
Med vänlig hälsning. Ann E.
kanintant.blogg.se
Trackback
