kanintant.blogg.se

Bloggen handlar om mitt liv med kaniner. Jag kommer skriva om kaninparningar, kaninkullar, kaninungar, unga kaniner, gamla kaniner, slakta kaniner, äta kaniner, bereda skinn och göra något av kaninskinn!

Heidis sista grönbete.

Idag fick min tyska importhona, Heidi, beta ute i hagen för sista gången.

Sedan var det dags för slakt, det är den största kaninen jag slaktat hittills.

Levandevikten var ca. 4 kg och slaktvikten var drygt 2,2 kg. Ett lår vägde drygt 400 gram!

Varför slakta en snygg (95 poäng på utställning) hona i sin bästa ålder (drygt 1 år) som jag åkt till Leipzig för att hämta?

18/2 (alltså bara ett par dagar efter att jag upptäckte bettfel på en kanin) så födde Heidi sin första kull.

Hon började föda under tiden som jag mockade ur några kaninburar längre in i stallet.

Innan jag skulle åka så tittade jag till Heidi för att se så allt verkade lugnt. Då upptäckte jag en unge utanför boet... Jag plockade upp den för att lägga den in i värmen tillsammans med syskonen, då jag såg att den hade "en svart prick" på huvudet. "Smuts?" tänkte jag. Nej, det var inte smuts, det var ett öga. När man plockar upp en nyfödd kaninunge och den "tittar tillbaks" på en så förstår man av ren instinkt att något är åt helvete fel!

Jag plockade Heidi ut från buren och kollade genom boet. 6 ungar var det totalt, och 2 av dom hade fötts med öppna ögon...och missbildade bakben.

 

På första bilden ser ni unge nr. 1, ögonen är smala springor fast inte stängda som på en normal kaninunge. Bakbenen är vikta inåt och kunde inte användas (båda ungarna var vid liv när jag tog bilderna), man ser även att det finns extra tår på båda baktassarna.

Den andra bilden visar unge nr. 2. Rundare, öppnare ögon, samma missbildning på bakbenen fast vad jag kan se av övriga mobilbilder i datorn så hade den inte extra tår.

Jag tyckte även att öronen, spec. på den ena ungen, var onormalt stora och "köttiga" jämfört med en normal, nyfödd unge.

Jag visste vad det var när jag såg det, jag hade läst om det innan. Är man intresserad av kaniner så läser man det som finns skrivet när det finns tillgängligt...iaf. gör jag det.

 

Max Factor heter det! Jag var säker. Och jag visste att båda föräldrarna bär skiten!

 

Hur kan slumpen göra så?

Jag hämtade hanen längre norr i Sverige, honan hämtade jag i Leipzig, Tyskland. Jag parade dom och resultatet blev 2 av 6 ungar med Max Factor!

Hanens uppfödare var till en början tveksam till att det var så, att en kanin från den egna uppfödningen verkligen kunde bära Max Factor. Fast efter lite tänketid och grävande så visade det sig att det var så, att en av min hanes förfäder hade gett Max Factorungar hos en annan uppfödare...och uppfödaren hade valt att blunda för det! Jag klandrar inte på något vis uppfödaren av min hane, bara så det är sagt! H*n blev förd bakom ljuset och blev precis som jag, drabbad av en annan människas ignorans.

Jag är tacksam att det dök upp så snabbt hos mig, innan jag hunnit sprida genet ytterligare!

De som köpt ungar efter hanen hade jag redan kontaktat ang. ett bettfel, nu fick jag kontakta dom igen...och berätta att det inte var nog med ett bettfel i släkten...utan att det fanns mer skit, något (i mina ögon) mycket värre.

 

Det är tydligen första gången i Sverige som det "officiellt" dykt upp Max Factor på standard rex. Om det blir sista återstår att se. Ansvaret ligger på uppfödarna, att informera alla som kan vara drabbade och plocka bärarna ur aveln.

 

Därför slaktades Heidi i morse...

 

Så himla TRIST! Beklagar oturen. Kram!

Tråkigt att se att detta också har dukit upp hos standard rex, har ju hållt på med rasen i flera år själv och aldrig mött på MF på rex, däremot på hermeliner och lejonhuvade med hermekinbakgrund. Valde som du att ta bort djuren i den linjen för att sprida detta vidare är att göra sig själv en björntjänst..

Otroligt starkt av dig att ta detta på allvar och gå ut med det offentligt. Och att ta föräldradjuren ur avel, även om du satt mycket tid och pengar på att hämta hem dom. SÅ gör en seriös uppfödare!!
Tyvärr finns hanens släktingar kvar i avel trots att ägarna vet om att det dykt upp mf i linjen. Att titta mellan fingrarna och efter några generationer påstå att ”det ligger ju så långt bak” är oerhört oseriöst men tyvärr vanligt förekommande. Vi är nog många som lyfter på hatten åt ditt agernade, du föregår som ett mycket gott exempel inför andra uppfödare. Hoppas många går i dina fotspår och agerar lika öppet, på sikt är det det som håller kaninraserna friska och sunda.
Nu vet man iallafall vilken rex-uppfödare man med gott samvete kan rekomendera åt andra!

Förstår antagligen hur du tänker med att behålal hannen, jag gjorde samma sak innan jag kom fram till att det var ett evig görande jobb att f¨rosöka utreda hur många och vilka av djuren som var bärare..

Om du viøløl så kan du ju se på min hemsida på "hälsa och sjukdom på kanin" ganska långt ner på den sidan står det "genetiska problem" där står det både om mina egna erfarenheter och reflkektioner jag gjorde mig dn gång jag hade detta hos mina djur, säger inte att det är ett facitsvar på något som helst vis, var och en måste göra det som känns riktigt för sig själv och sina djur.

Det ligger föirresten en översättning jag gjorde samtidigt som förklarar om max factor.

Lycka till, vilket ditt beslut än måtte bli. :)

All heder till ditt tuffa beslut!!!
Om alla uppfödare tog sitt ansvar precis som du gör så skulle våra djur slippa mycket skit!
Så jag är imponerad att du tog rätt beslut o även om det är kännbart ekonomiskt att ta bort djur man köpt in, så är jag övertygad att du får tillbaka det på sikt. OCH : största vinsten gör rasen!
Varma hälsningar Erica