New Zeeland?
I december 2012 fick jag ett sms med frågan om jag ville ha "några honor och en hane, könsmogna NZ". Jag svarade att det kunde vara intressant fast att jag, som de flesta "kanintokar", led av platsbrist. Jag fick till svar att det inte var bråttom och därför dröjde det nästan två månader innan jag åkte och hämtade hem mina första kaniner av rasen New Zeeland. Tre honor och en hane.
Jag hade fått lära mig att NZ finns i två godkända färger i Norden, röd och vit rödögd, fast att det fanns ytterligare en färg, svart (godkänd för utställning i länder utanför norden). Jag blev lite förvånad dock över att två av honorna var "svart-/brunspräckliga" och att den röda honan hade vit bläs och halv krage.
Efter några färgdiskussioner på ett par nätsidor kom vi fram till att mina två "svarta" honor är järngrå.
Helen, på bilden ovan, har fått sitt namn från en vän på New Zeeland.
Helens första kull föddes 23/4. 13 ungar fick hon...fast 3 st. dog i boet inom första dygnet. Ytterligare en unge dog, nästan 1 vecka gammal, sedan den tagit en promenad i buren och inte hittade tillbaks innan det blev för kallt :-(
De 9 ungarna som klarat sig växer och mår bra, de är otroligt tama och orädda i grunden och har hållit sig framme vid luckan så snart de lämnat boet. De varierar i färg, det finns både vit rödögd, järngrå och viltgul i kullen.
Helens syster, Harriet, fick sin första kull utomhus i värsta vinterkylan. 9 ungar födde hon 9/3 och 7 av dom växte upp. Viltgul och järngrå ungar med genomgående bra temperament och bra växt! Några av ungarna i kullen har sålts som blivande avelsdjur till människor som vill kunna producera eget kött.
Harriet är en ståtlig hona, som ni ser av bilden nedanför:
När Harriets första kull var 6-7 veckor började hon brunsta och red på sina ungar, hon var inte våldsam på något sätt fast jag valde att plocka ut henne från buren och låta henne träffa hanen David (också uppkallad efter en
New Zeeländare). Det är första gången jag låtit para en hona så snabbt efter förra kullen, i vanliga fall brukar de få vänta minst en månad efter att förra kullen fyllt 8 veckor. Harriet flyttade tillbaks till ungarna samma dag och höll sig lugn och tog väl hand om ungarna tills de flyttade från henne strax efter 8 veckors ålder.
29/5 fick Harriet sin andra kull, 10 stora välmående ungar som klarat sina första levnadsdygn! Härligt!
Min tredje hona, Sue, uppkallad efter...ja ni vet redan, var röd med vit bläs och krage.
Hon fick sin första kull 9/3 precis som Harriet. 7 ungar föddes och 7 ungar klarade sig.
Under påsklovsveckan var det äldsta dottern som tog hand om morgonskötseln av kaninerna och en morgon fick jag ett telefonsamtal från en mycket ledsen dotter. Sue hade under natten blivit akut dålig och låg platt på sidan, orörlig och dregglande. Jag åkte hem direkt för att se om det fanns något att göra, fast som jag misstänkte så var Sue alldeles för illa därhen. Hon hade antagligen fått en hjärnblödning, hon andades fast såg ut som att hon var död. Det kändes tungt att avliva en stor, fin och trevlig hona, snäll och klappvänlig..trots att hon knappt hanterats innan hon kom hit. Sues ungar var 3½ veckor gamla när de förlorade sin mamma.
Även fast ungarna börjat äta både pellets och hö så tyckte jag det var alldeles för tidigt för dem att bli moderslösa. Vi stödmatade två gånger per dag med osötad kondenserad mjölk, både med sprutor och från skål. På slutet drack de flesta av ungarna själv från skålen.
Fast små kaninungar behöver inte bara mat, de behöver även trygghet, värme och uppfostran. Mellerudskaninen Carin hade inget emot att flytta in till ungarna och sköta den biten!
Eftersom Sue inte längre finns kvar så har jag valt ut två fina ungar efter henne som kommer stanna här. En stor fin viltgul hona och en madagaskarfärgad hona, även hon en av de större i kullen.
Det var lite otippat att 3 av 7 ungar i kullen var madagaskarfärgade, det var inget jag hört om på NZ. Fast de som förstår sig på genetik säger att efter föräldrar som bär både viltgul och svart kan det bli Madagaskar, precis som med järngrå som också kommer från de färgerna.
Jag tycker i så fall att det borde vara vanligare med "madagaskar-NZ" och därför är jag något tveksam till att mina kaniner verkligen är rasrena. Eftersom jag köpte kaninerna för att testa en lite större ras för köttets skull så betyder inte rasrenhet så mycket, fast jag tycker inte man säljer kaniner och hävdar att de är en specifik ras om man inte är 100% säker.
Jag har valt att annonsera mina kullar som New Zeeland dock (eftersom säljaren hävdar det), fast poängterar att de inte har stamtavla och att jag inte kan garantera rasrenhet.
Oavsett är det väldigt trevliga och snygga kaniner som kommer bidra med både terapiarbete och mat!
Kommentarer
Postat av: Annika Lundmark
Vad glad jag blir att du har positiva nyheter, det var nästan så jag var lite nervös för att öppna och läsa :-) jag är också nyfiken på NZ, har hört att det är bra köttkaniner med bra temperament. Kram
Svar:
kanintant.blogg.se
Trackback
